Antligen far jag efter atta dagars konvalecent (har gjort en andlig ogonoperation) skriva och lasa igen. Ogonen blir langsamt battre, det kan ta uppemot ett ar innan allt ar perfekt, for egen del har jag markt en mycket tydlig forbattring och jag ar sa tacksam. Bara att vara pa denna fridfulla plats ar en lisa for sjalen och jag njuter i fulla drag. Varje dag ar det frukost lunch och kvallsmat, buffe med god valllagad mat, papaya, vattenmelon, gronsaker i overflod. Inga problem med bakterier, jag har hallit mig frisk. Dock far man passa sig lite for solen, den ger farg pa en gang, sa det ar solhatt och ibland paraply som galler som skydd mot solen.

Onsdag - fredag kommer det tusentals manniskor hit fran hela varlen for att traffa John of God, genom honom arbetar olika entiteter som varit framstaende lakare nar de levde har. Manga ar de berattelser om manniskor som blivit friska fran sjukdomar som vi vastvarlen anser vara obotbara. cancer, diabetes m.m

Efter lite strul, som att tåget vi hade tænkt ta från Sverige inte gick vid den tiden på søndagar, bagageinlæmmningen inte øppnade førræn efter planets avgång på måndagmorgonen, samt att reaturangen vid hotellet var stængd, ær vi i alla fall på ett hotell i Kastrup. Imorgon 6.50 går planet, till Lissabon, før byte dær till Brasilien, planen ær att stiga upp tidigt, halv fem førr att checka in strax innan fem. Sedan en  skøn avkopplande frukost på flyplatsen,

Massor med energi, jag vill verkligen komma hem till ett städat och välorganiserat hem, så idag har jag städat alla köksskåpen och håller nu som bäst på med att frosta av frysen, något som inte ens varit på min tankekarta sen jag flyttade hit 2006. Nu blir allt det gjort "bara" för att jag ska åka till Brasilien.

Stödstrumpor, öronproppar, batterier, läslampa, två kjolar, två shorts, två långärmade, tre kortärmade, fyra linnen, foppatofflor, sandaler och baddräkt. Biljett och pass. God bok och Mp3-spelaren. Allt som ska med ligger prydligt i olika högar på bordet i vardagsrummet, imorgon ska allt ner i väskan.

Tack för alla underbara hälsningar inför min resa, de har verkligen värmt mitt hjärta. Jag skickade ut nyhetsbrevet igår och berättade helt kort om min resa och aldrig har jag tidigare fått ett sådant gensvar, så underbart  Än en gång varmaste tack!

Allt är så lugnt och fridfullt nu i mitt inre, jag har fullständig tillit till att allt samordnas till det bästa. Jag brukar i andra sammanhang av längre resor oroa mig för allt möjligt, men inte den här gången, nu känns det som om jag bar kan slappna av och bara följa med, allt kommer att bli hur bra som helst. Och faller det sig så kommer jag att kunna skriva lite och berätta när jag är där. Det blir om det ska så bli.

Det känns så lugnt, har mediterat nästan varje dag sedan den dagen i januari då jag beställde min resa. Jag har verkligen gått in för att vara så avstressad som det bara går innan jag kommer fram, bara för att kunna ta till mig så mycket som möjligt redan första dagen. Det har lett fram till att jag avsagt mig mina uppdrag, sekreterare i en förening här i Landskrona, en kurs som jag skulle gått under våren och en resa till mässan i Stockholm. Det har gett mig mer tid för mig, min hälsa och min närvaro i livet. Det i sin tur har öppnat upp för helt nya insikter, som jag inser att jag aldrig hade fått om jag hade fortsatt trava på i invanda fotspår. Jag är så glad och tacksam att jag har gett mig själv denna möjlighet att hitta mer av mig.

Just nu har jag allra mest fokus på Brasilien. På söndag bär det av, det känns verkligen spännande. Bara det att flyga i 12 timmar, sist jag flög tog det 5 timmar (till Egypten) och det tyckte jag var alldeles för mycket. Men det är väl bara att se glad ut och gilla läget. Mest av allt ser jag fram emot den inre resan som iofs sig redan började när jag bokade resan den 8 januari, sen dess har det hänt hur mycket som helst, saker som jag inte ens i min vildaste fantasti skulle kunna tänka ut. Rent konkret hoppas jag kunna läsa utan glasögon när jag kommer hem och slippa ha ont i ryggen efter varje långpromenad. Om allergin och mina trånga luftrör dessutom är ett minne blott är jag toppen nöjd. Men alldra mest är jag nog tacksam för att jag gett mig själv chansen att åka på en resa bara för mig själv.

Jag är väldigt nöjd med min presentation på Föreningen Selmas hemsida, ibland blir det bara sååå rätt när man bara låter det flöda och inte tänker så mycket på vad det är man skriver egentligen. Det är så jag skriver mina nyhetsbrev. Och allt annat som händer, händer just för att jag numera har så mycket lättare för att släppa det fritt. Mycket blir enkelt då.