Min semester har inte bara ägnats åt vila och avkoppling. Samma dag som jag gick på ledighet den 23/6 och fram till 11/7 har mina tankar och känslor varit upptagna av sjukdom, död och begravning. Och efter det har det fortsatt även om det praktiska är ur världen.

Jag är övertygad och har sagt under hela sjukdomstiden att vi kommer att ha mer kontakt med varandra efter döden, så har det varit med andra i min närhet som gått över. Och så känns det. Men ändå kommer tankar som härrör från att hon fortfarande finns här på jorden, de kommer automatiskt, "det ska jag berätta för mamma" "det ska jag visa mamma". Den fysiska kontakten kommer vi inte att ha mer,(här ligger sorgen), även om vi har kontakt på annat plan.