I höstas fick jag mer och mer ont i nacken, först var det bara på natten och inte på dagen, vilket gjorde att jag glömde bort det och gjorde inget åt det. Men sen blev det ännu värre, så jag tog till slut kontakt med en Osteopat. Nu har jag gått hos honom sex gånger, det är mycket mycket bättre. Så åkte han på semester och jag ska inte dit förrän den 29:e igen. Och nu har jag ONT I NACKEN igen. Så pratade jag med Christer igår och han nämnde i förbifarten att spänningar i nacken och ont i bröstet/bronkerna kan vara orsakat av någon känsla i tidig barndom som är relaterad till mamma. Om det är så kan jag springa till osteopaten hur mycket jag vill, det onda i nacken kommer aldrig att gå över.

Ska prata lite mer med Christer ...

Vid denna tiden förra året skrev jag som jag brukar en önskelista och en affirmation kring vad jag vill åstadkomma under året. Affirmationen som jag upprepat då och då under året har gång efter gång bekräftat för mig att jag är på väg och på mycket god väg. Samtidigt har jag bett om hjälp att få släppa de sista begränsningarna kring att vara jag fullt ut, helt utan att egentligen med intellektet gå in för att förstå, eller ens analysera vad det skulle innebära eller hur det skulle gå till.

Igår ringde Christer Karlsson och berättade om sitt arbete som TFT-terapeut. Han var mycket inspirerad och talade länge om alla resultat och insikter han kommit fram till. Och jag lyssnade. Och jag berördes så till den milda grad att allt som jag stoppat undan flöt upp till ytan igen och natten har gått åt till att bearbeta. Min övertygelse om att vi är alla ett fick ytterligare en bekräftelse och jag kan se detta samtal som ett led i min önskan för ett år sedan att ....

JAG GÖR DET MÖJLIGT ATT VARA ALLT JAG ÄR 

De bästa och mest bestående förändringarna är de som kommer i sin egen takt utifrån en önskan och en längtan.