Varje morgon innan jag stiger upp tänker jag ut fyra saker att vara tacksam över, det har jag gjort sedan innan jul och jag har för varje dag hittat fler och fler saker att vara tacksam över. Idag tänkte jag på tystaden, tryggheten, säkerheten och lugnet. Det blir ännu tydligare att det finns så mycket att vara tacksam för när man läser min vän Sabine Garthners mail från barnhemmet i västra Kenya, där blodiga illdåd den senaste tiden har kommit närmare och närmare henne och alla barnen.

Hon skriver: Tidigare har jag varit lite osaker pa hur mycket jag skulle beratta for er hemma, sa manga ar oroliga. Jag har varit kluven mellan  att lugna er eller beratta allt. Har hallt tillbaka lite... Inte langre. Det ar ett helvete manga manniskor ar med om har och framforallt de senaste dagarna har det kommit valdigt nara oss sa nu valjer jag att beratta allt vi ar med om. Informationen behover komma fram.

    Manga mordade i Nakuru (närmsta staden)och rykten gar att Kampi Ya Moto (byn där barnhemmet ligger)  ska rensas pa kikuyu och 2 bussar ar pa vag dit pa eftermiddagen.. Vi ar ca 5 km darifran och majoriteten hos oss ar kikuyu. Vid halv 6 tiden sag vi rok fran byn.
    Detta gar inte langre. Jacinta och jag maste in till Nakuru for att hitta
bevapnade vakter. Chaufforen berattade att dagen innen hade han kort forbi flera lik.Fruktansvart obehaglig stamning i stan.

Vi kor en runda och ser flyttlass i mangder; allt fran folk som kor sina saker
i skottkarror till lastbilar overfulla med mobler och manniskor hogst upp.  Vid vagkanterna sitter folk med sina saker, getter och kor och vantar pa transport. De har flytt med sa mycket de kunde ta med sig.

    Manga man star med jarnror och pangas ( ungefar som en machete ). Manga star i grupper.

    Bilar har brants under natten och det ryker mycket fortfarande fran olika
hall. Mangder med militarer. Det ar forbjudet att fotografera dem men det blev manga foton pa allt annat.

    Vi kom till ytterkanten av stan. Chaufforens ruta var nervevad sa han kunde prata med folk och vid ett stalle blev han radd, de ropade: Ta inte hit vita sa de kan sprida daligt rykte om oss. Har inte namnet pa dem just nu men de kallas for kikuyu maffian. De kraver att manniskor ska leva enligt det gamla traditionella och tycker bl a  inte om vita och vart sjalvstandiga leverne.

    Det var gransen, vi akte in mot centrum igen.

    Alla affarer var stangda, tom bankerna och vi ser mangder med militarer, tungt bevapnade
    Dar vi sitter och pratar syns manga journalister. Nu hander mycket i Nakuru och omnejd. Vi hor att journalister har blivit misshandlade, framst tydligen av den har maffian, de vill inte att det ska rapporteras utomlands. Senare hor vi ocksa att bara nagon ar vit tror de att man ar journalist och kan raka illa ut.

Läs hela mailet i sin helhet.